FN beslutade år 2000 att den 20 juni skulle bli en årlig internationell flyktingdag. Detta för att hedra och uppmärksamma alla de människor som av olika skäl är tvungna att lämna sina hem. Jag önskar att internationella flyktingdagen kan få oss att stanna upp och tänka till om flyktingars situation därför att varje dag på flykt är en dag för länge.

• Låt oss vi inte glömma de 120 miljoner människor som befinner sig flykt runt i världen just nu. Många av dem uthärdar de begränsningar som flyktingläger innebär.
  
• Låt oss bli påminda om de människor som aldrig kan återvända hem utan tvingas till att skapa en ny och osäker framtid i främmande samhällen som inte alltid är välkomnande.
  
• Låt oss inse att flyktingar är som vilka människor som helst, att de inte är ”ett folkslag” utan enskilda individer.
• Låt oss påminnas om flyktingars oerhört utsatta situation men låt oss heller inte glömma bort att flyktingar också bidrar med mycket till de samhällen de lever i.
  
  

I mitt arbete har jag haft förmånen att få träffa väldigt många människor, varav många kvinnor, som har varit tvungna att fly. Jag har så ofta slagits av den styrka människor visar trots att de mött helt ofattbara grymheter och svåra situationer. Ofta har jag fått höra ord som ”mina barn ska få en annan framtid än mitt liv” eller ”jag vill att min dotter inte ska behöva få det liv jag levt”. Barnen är och har varit en drivkraft för att fly och försöka bygga upp en bättre framtid.

Jag har fått ta del av berättelser om övergrepp, hot, olika former av våld, död, krig och känslan av att vara maktlös och utlämnad. Ibland är det svårt att förstå hur mycket människor kan överleva och ändå orka bry sig om andra. Ofta har jag fått frågan om hur jag och min familj mår mitt i allt som är svårt!
Jag har lärt mig att rädsla luktar på ett speciellt sätt och jag har lärt mig att tyvärr kan människor nötas ner av långa väntetider. Jag har fått vara ledsen tillsammans med människor när de fått avslag på sina ansökningar och varit med i det svåra att behöva lämna Sverige.Men jag har också fått glädjas tillsammans med människor när de beviljats uppehållstillstånd och när de fått bli svenska medborgare.

Den 20 juni är för mig en dag för att hedra, uppmärksamma och stödja alla de människor, vuxna och barn, som lever på flykt i världen!

Vill du bidra till KFR:s arbete att stötta människor med erfarenhet av flykt som finns i vårt lokala område kan du:

• Skänka kläder, skor, torrvaror, hyigenartiklar, blöjor, lakan, handdukar, leksaker m.m.
  
• Bli medlem eller swisha en gåva
  
• Stötta i förbön
  

/ Inger Awenlöf-Ehrstedt, ordförande KFR